Tre kraftiga bankningar på dörren.
Tre kraftfulla rop med svar: ”Kristus är uppstånden!”. ”Ja han är sannerligen uppstånden!!!”
Så brukar påskdagen börja i Betel. Så även i år. Med hörbar entré av Betelherden Magnus Kronberg.
Påskdagens gudstjänst börjar och började alltså längst bak i kyrkan. Framme vid podiet stod det tomma korset rest, med påspikade bönelappar.
Och nedanför korset några rejäla knippor gula påskliljor som senare ska delas ut i kyrkbänkarna av barn.
Påskdagen är sannerligen en gul, glad och hoppfull mötesplats i Betel.
TRE NEJ
I sin påskpredikan lyfte Betelherden fram tre nej, kopplade till den tomma graven och Kristus uppståndelse.
– Nej till att döden har sista ordet.
– Nej till att ondskan segrat.
– Nej till våldet.
– Den tomma graven är inte bara religiöst prat. Det är själva centrum i den kristna förkunnelsen och erbjudandet om ett nytt liv.
— Jesus inte bara dog för oss. Han lever också för oss. Denna verklighet med den tomma graven är ett hopp för världen.
ALLA ÅLDRAR
Att Betel är en plats för alla åldrar bevisades verkligen på påskdagen. Från de allra yngsta, via ett knippe ungdomar till pensionärerna.
Alla trivs i gemenskapen, alla bidrar på sitt sätt med att göra Betel till en levande församling.
Det märks inte minst när det är dags för sedvanlig utdelning av påskens liljor. Gula, förstås.
Ett helt knippe barn ivrar runt i kyrkan och delar ut till tacksamma gudstjänstbesökare. Undan går det.
Glädje och vi-känsla.
Och så, förstås, ”Glad påsk”. Det är ju på påskdagen man ska säga det med eftertryck. Jesu uppståndelse är det centrala glada påskbudskapet.
Många barn ville också tända ljus vid ljusbäraren.
Stor påskglädje även vid kaffeborden där sockerkakan med vispgrädde gick åt till sista biten. En fin påskdag att minnas.
Rolf Johnsson
