Det pratas grön kyrka i Oasen på torsdagskvällarna. En engagerad grupp vill att vi ska tänka mera grönt och värna Guds skapelse.
– Som kristna bör vi vara förebilder, säger Gunilla Lillhager som håller i trådarna för Betels klimatgrupp.
Det talas verkligen grön kyrka inom Equmenia. Frågan blir allt hetare i takt med att även jorden blir det.
– Vi vill gärna sprida det här budskapet till fler, om att värna Guds skapelse, säger samtalsledaren.
MÅNGA I KYRKAN
Det är många i kyrkan på torsdagskvällarna. Det sjuder av aktiviteter i olika rum och i ett av dem samlas klimatgänget. Det diskuteras på ett positivt och trivsamt sätt hur vi både som församling och enskilda kristna ska kunna vara förebilder i att leva hållbart.
– Jag tycker vi bör gå front. Vi är ju Guds medskapare och ska förvalta verket. Vi ska vara förebilder, absolut.
Gunilla Lillhager har varit i systerförsamlingen Betlehemskyrkan och inspirerats av deras tankar för en grönare kyrka.
Därifrån kommer flera tips på hur vi kan slå in på den här vägen: Ge komplimanger, laga något som är trasigt, försöka gå istället för att ta bilen, skicka gåva till hjälporganisation, ge bort en läst bok, ha tålamod och inte stressa, spara på vatten, ge något till second hand…
FRÅN ORD TILL HANDLING
En fråga som diskuterades den här torsdagskvällen var att vi måste gå från ord till handling. Och att små förändringar i våra liv kan göra skillnad.
Bengt Rosdahl:
– Jag blev riktigt rörd när jag läste orden i Anders Frostenssons psalm 710 om att inte skada jorden.
Lennart Gustafsson:
– Vi bör förstå allvaret för klimatet och lägga fram det med tyngd i våra böner i kyrkan. Även be för dem i samhället som har ansvaret för miljön. Viktigt också att vi alla gör det lilla vi kan.
Göran lillhager:
– Det ska vara positiva förböner som gör att vi känner att arbetet kan gå framåt.
KYRKAN OCH HEMMA
Gunilla Lillhager ser tvådelat på hur vi alla kan hjälpas åt så att vi som kristna tänker grönare.
– Dels har vi arbetet i kyrkan där vi nu tittar på allt för att bättra oss: belysning, uppvärmning, ”grön” inventering av vad som ska köpas in, och så vidare…
– Det andra är hur vi lever våra liv. Hur ska vi ändra oss där? Det är den knepiga biten. Men vi ska också prata med andra om det lilla vi försöker göra. Samtal leder framåt.
Gruppen fortsätter diskutera frågorna om hur vi kan väga in miljöhänsyn i församlingens beslut och hur vi ska värna skapelsen i både förkunnelse och handling. Spännande.
Vi kyrkkaffet kommer det snart även att finnas ett samtalsbord där de här frågorna kan lyftas under trivsamma former.
För övrigt vill Örebro föreningsråd bilda ett nätverk i frågorna om hållbar konsumtion med start i april. Men det är i nuläget bara på diskussionsstadiet.
Rolf Johnsson