Gunnel Jorsäter är stadigt förankrad vid orgeln i Betelkyrkan.
– Roligt. Även om jag alltid gör något fel med tangenterna, säger hon och skrattar.
Vi träffas över en kopp kaffe i Arken. Jag inleder med ett påstående.
– Du är unik som trots fyllda 92 är så aktiv med orgelspelandet.
Varpå hon snabbt kontrar.
– Jag är bara 91. Fyller först framåt sommaren.
Började när hon var 19
Men visst är det unikt, att i den åldern köra på för fullt, och vara en viktig kugge i Betels musikliv.
Och det får hon höra av Maria Domargård som kommer förbi under vår intervju:
– Du är enorm. Unik. Jag tycker så mycket om dig och uppskattar verkligen din insats.
Men vi tar det från början.
Uppväxt i Avesta. Började spela orgel sista året på gymnasiet, 19 år. Sedan blev det lärarseminariet i Falun. Flickorna gick där, pojkarna i Uppsala.
Livet rullade på. Gift med Carl, pastor. Gick kantorskurs.
– Vi flyttade runt, beroende på Carls kallelser (baptistpastor). 1991 landade vi i alla fall i Örebro.
Adjunkt i tre ämnen
Gunnel vidareutbildade sig till adjunkt i engelska, svenska, historia. Även i svenska för invandrare. Undervisade på skolor i Örebro. Orgeln i Betel blev en av fritidssysslorna.
Och kärleken till orgeln består.
– Jag känner att min uppgift i församlingen är här, på orgelbänken eller vid pianot. Och det är så roligt att kunna hålla på.
– Jag gör det även för Börjes (Ström) skull. Han behöver vara ledig några söndagar.
Vad tror du orgeln betyder för kyrkobesökarna?
– Mycket, för många. Jag går själv ofta till Nicolaikyrkan och lyssnar till deras orgelspel, särskilt onsdagar. Berörande.
Spelar du mycket orgel?
– Numera mest bara här i Betel. Förr var det även i Betania. Och så spelar jag på en och annan begravning på norra kyrkogården. Övar också, förstås.
– För övrigt tycker jag det är synd att orglar tas bort i så många kyrkor. Men i nya Immanuelskyrkan har de faktiskt installerat en orgel.
Besöker ensamma
Vad gör du annars på din fritid?
– Jag promenerar ganska mycket. Jag försöker också gå och hälsa på ensamma, avsidestagna.
– Däremot, säger hon och skrattar, har jag lagt av med konståkningen. Men det var roligt så länge det varade. Har bland annat varit med och haft uppvisning i matchpausar i hockey. Har en och annan pokal som minne.
– Jag sjunger med i Betelkören och jag är med i Korsbandet.
– I tidigare år var jag även med i Sundsvalls kammarkör, under Kjell Lönnås ledning. Det var en rolig tid. Jag har alltid sjungit.
Nervös, ja
Känner du att din musikinsats är uppskattad?
– Ja, det känner jag. Även när jag spelat fel (skratt). Men en gång tyckte jag att jag spelade så dåligt att jag gick hem direkt efter gudstjänsten, ville inte stanna till kyrkkaffet.
– Och, tro det eller ej, men jag är faktiskt alltid nervös inför spelningarna. Men det kanske är okej, för då gör man väl sitt yttersta för att det ska bli bra.
Vilken är din favoritkompositör, när det gäller orgelmusik?
– Då väljer jag Bach. Absolut. Men visst finns det andra bra också.
Blir du aldrig trött, du ser så inspirerande pigg ut?
– Jodå, ibland. Jag försöker nu på lite äldre dar att ta det lite lugnare. Men samtidigt är det ju så mycket man vid göra…
– Så jag klinkar väl vidare vid pianot, eller orgeln. Jag får väl tro att vi behövs tillsammans.
Rolf Johnsson
