Det var många som kom för att lyssna till Håkan Isaksson när han gästade Betelträffen. Arken fylldes.
– Jag tycker det är väldigt viktigt att även i mindre sammanhang samla inte minst de äldre som får del av den glädje och gemenskap som finns i det lilla lokala och nära mötet med andra.
Han drar fulla hus nästan varhelst han framträder med sin sång, musik, starka berättelser, skrönor – och positiva evangeliska budskap.
Håkan Isaksson gör nu sitt 55:e år som en lokal variant av trubadur, förkunnare och historieberättare. Alla tre benen lika uppskattade.
VILL UPPMUNTRA
– Jag brukar vara ute i seniora sammanhang tre-fyra gånger per månad, förutom en del större samlingar och gudstjänster.
– Nyligen besökte jag Aktiva seniorer. Det kom runt 250 personer. Inspirerande.
– Jag tror det är underskattat med besök i det lilla lokala sammanhanget. Det är där som igenkännandets glädje kan blomma ut.
– Det vore nog bra om fler förkunnare och sångare hade möjlighet att åka ut med enkla koncept. Sådant uppskattas, inte minst i de mindre församlingarna.
– Många i våra kyrkor behöver uppmuntran. Och sådana här äldreträffar är absolut rätt.
– De här mötena människor emellan blir en dimension till, förutom själva programmet.
MYCKET SÅNG OCH MUSIK
På Betelträffen bjöd han på mycket sång och musik. Från läsarsånger till Dan Andersson, Elvis, Jim Reeves och Louis Armstrong.
– Jag fick sången och musiken i blodet när jag som ung var engagerad i Immanuelskyrkan i Örebro. Våra familjära kvällsandakter i ungdomsåren satte också sin prägel på mig.
Håkan Isaksson är 65 år nu. Förutom egna framträdanden är han även en viktig del i sånggruppen One Way Brothers.
– Men där har vi lite halvpaus nu.
Men denne Östernärkes egen trubadur har också en stabil gudstro att förmedla.
– Jesus valde aldrig den lätta vägen. Jesus mötte människor där de var som mest sårbara. Det är ett viktigt budskap till oss.
ROAR MED ANEKDOTER
Håkan Isaksson är en mästare på anekdoter. Och självklart blev det många skratt på Betelträffen.
Som när han berättade att mormors havreflarn böjdes på ett dammsugarrör.
Eller skrönan om att Kvismarens vatten stod så högt en gång att det fångades en gädda inne på Kvismare station, när den fanns (till 1956).
Eller hans historia om de två damerna som kom springandes på perrongen för att hinna med tåget. Den snälle konduktören lyckas gripa tag i en av dem och få in henne i vagnen.
– Synd att jag inte kunde få med din kamrat också, sa han.
– Tja, svarade hon som blivit indragen, jag var bara med min väninna till perrongen för att säga adjö när hon skulle resa iväg.
Som ni förstår var det en rolig eftermiddag i Betel den sista januaridagen 2023.
Rolf Johnsson
