Betelherden Magnus Kronberg var en av de pastorer som var på plats i Hagakyrkan för att möta sorg och smärta efter skolskjutningen 4 februari.
– Absolut meningsfullt att vi fanns där. Att kunna hjälpa till när vi som mest behövdes.
Redan vid 14-tiden gick larmet efter den fruktansvärda skolskjutningen på Komvux Risbergska. Datum 4 februari.
– Det var Örebro kommuns krisorganisation som hörde av sig till Anna Lena Evehäll, pastor i Hagakyrkan, och de ville att kyrkan skulle öppna .
Och visst ställde kyrkorna upp. Equmeniakyrkan i Örebro som helhet, och andra.
– Vi var snabbt på plats.
HAGA NAVET
Örebro kommun hade utsett Hagakyrkan som navet för krishanteringen eftersom de ligger bara två kvarter från Campus Risbergska. Dess pastor Anna-Lena Evehäll fick fronta utåt.
– Och det var ett enormt pressuppbåd, förutom mycket folk från kyrkorna som slöt upp. Även folk från socialtjänsten.
Allt arbete skedde i samarbete med kommunen.
Hur upplevde Betelherden de här drastiska dygnen efter skottdramat?
– Att vi behövdes. Det verkligen meningsfulla i att vi var på plats och kunde hjälpa.
– Men det var mycket smärta. Många många känslor.
– Sedan kom frågorna: varför händer det här? Hur kan man kunna lita på att gå till skolan, eller för den delen jobbet? Varför klarade jag mig när andra inte överlevde? Varför dog min vän?… Mycket trauma och många frågor.
– Vi mötte de som legat gömda och hört skytten gå på andra sidan dörren. Hemska upplevelser.
ATT LYSSNA
Hur bemöter man som själavårdare en sådan här svår situation?
– Det handlar om att lyssna, lyssna, lyssna.
– Jag vill också säga att kyrkan i det här läget upplevdes som en trygg och säker plats. Inte minst för dem som hade upplevt saker som ingen ska behöva vara med om. Hemskt.
Magnus Kronberg tror att det här påverkat Örebro väldigt mycket.
– Jag var med om en sak när jag tankade bilen i går, och som aldrig hänt förr. Det kom fram en för mig helt okänd man, och när han såg min prästkrage sa han: ”hur går det för ungdomarna?”
– Han var tagen och ville ge uttryck för att han brydde sig. Då kändes min pastorsroll som att vi finns för att andra ska kunna vända sig till oss. Den lilla bilden säger mig också något om hur det här dådet påverkat hela samhället.
KYRKÖPPET
Du fick även vara med och assistera i Nicolaikyrkan (Svenska kyrkan) när både kungaparet, statsministern och andra var på plats vid minnesgudstjänsten?
– Ja. Och jag hade ingen aning om innan att de skulle vara där. Blev bara tillfrågad av kyrkoherden om jag kunde ställa upp och vara med vid gudstjänsten. Återigen: vi medarbetare inom kyrkorna vill i sådana här svåra situationer självklart ställa upp. Inte för att visa oss, utan för att vi behövs.
Betelkyrkan hade, som flera andra Örebrokyrkor, kvällsöppet för ljuständning flera kvällar i rad. Ett flertal sökte sig dit för tröst, bön och ljuständning.
Rolf Johnsson
