Betelherdens tur att vara gäst på Betelträffen. Magnus Kronberg intervjuades av Lars-Åke Stenström och delade frikostigt och öppet med sig av sitt liv.
– Min baptistiska övertygelse sitter djupt.
Omkastning i programmet och Magnus Kronberg (56) som gäst på tisdagstrivseln. Gitarren var också med och visst känns det att sången och musiken är hans hemmaplan.
Hur det började fick han berätta om.
– Uppväxt i Kumla (men född i Värmland) där pappa, pastor i Missionskyrkan, trakterade främst gitarr men också harmonium och fiol. Redan som liten knatte i barnstol satt jag och lyssnade, fick väl musiken i blodet.
Nej, idrott intresserade aldrig unge Magnus. Gör det inte idag heller. Så det fick bli musik istället.
– När de andra killarna lirade fotboll så satt jag vid pianot och övade.
– En dag under ett sportliv bestämde jag mig: nu ska jag lära mig spela gitarr.
– Så det fick bli hårdklinkande på pojkrummet nio dagar i sträck. Jag var igång.
GLASSBIL
Han fick även frågan av Lars-Åke Stenström varför han blev pastor? Pappas påverkan?
– Nej, det var inte avgörande. I synnerhet inte som flera sa ”Du ska väl bli som pappa, pastor?”. Jag sa nej.
– Men jag sökte in på fritidsledarutbildningen på Örebro missionsskola. Och efter den – fick inte ett enda jobb fast jag sökte flera.
Så det fick bli chaffisjobb och lite annat. Körde buss, lastbil (glass till GB), vikariat som musiklärare…
– Så hörde jag en predikant i Kumla. Av en begravningsentreprenör! Tänkte: det där kunde jag göra själv. Bättre.
– Och Guds röst i mitt huvud sa: gör det! Lär dig!
NEJ BLEV JA
Magnus sökte till teologiska högskolan. Kom inte in.
–- Jättekonstigt att uppleva en kraftig kallelse och inte komma in. Då bestämde jag mig för att säga nej om jag skulle erbjudas plats av något skäl.
Men…
I augusti 1993, när han satt i GB-lastbilen, ringde telefonen, för övrigt en av de tidiga mobiltelefonerna.
Uppringaren var från missionsskolan och sa att ”Vi tar in även er som är reserver för vi tror att in annars blir för gamla om ni ska vänta”.
– Jag bestämde mig för att säga nej. Absolut. Men till min häpnad så svarade jag ”Tack, jag kommer”.
Och på den vägen är det.
BAPTIST I SJÄLEN
Efter teologiska studier först i Örebro, sedan missionsfältet i Mellanamerika och sedan avslutande studier i Stockholm, så blev han alltså pastor.
– Men, undrade, Lars-Åke Stenström, du växte upp inom Missionskyrkan, gick på ÖMs bibelskola, blev baptistpastor och nu Equmeniadito – hur hänger det ihop?
– Många turer, skrattade Magnus Kronberg, och förklarade.
– Baptistsamfundet kändes mer familjärt. Kände mig hemma där. Och i stora delar av Missionsförbudet så är baptismen djupt rotad. Inte minst i mitt födelselandskap Värmland.
Och om samgåendet till Equmeniakyrkan hade han också ett svar.
– Var tveksam till samgåendet, men kom till en punkt där jag måste ta ställning – för eller emot. Det blev ett ja, och det känns bra. Jag var på flera träffar/kurser där jag fick insikt om potentialen som Equmeniakyrkan har.
– Men min baptistiska övertygelse sitter djupt.
Ett svar på frågan om själavårdens betydelse hann Betelherden också ge.
– Erfarenhet är en tillgång. Livskriser och sår blir i slutänden något positivt man har användning för i själavårdsarbetet.
Vid nästa Betelträff kommer Nerikes Allehandas chefredaktör Anders Nilsson att utfrågas av Lars-Åke Stenström.
Rolf Johnsson
