Torsdag och stickdags. Upp till ett tiotal kvinnor samlas klockan två på eftermiddagen för att dra igång handarbetet.
– Vi har väldigt trevligt. Och fler är förstås hjärtligt välkomna, säger Gunilla Lillhager, en av de flitiga.
– Inga stickkontroller. Bara att komma in och dela gemenskapen.
Gråvädret och regndugget kanske dämpar ner stämningen utomhus. Men inne i ”gröna rummet” är det riktigt glatt. Stickcaféet är igång.
Torsdag efter torsdag samlas man. Stickar, virkar, syr… Fikar, förstås. Har hållit på så här några år nu.
– Jättetrevligt, tycker Birgitta Karlsson, som flitigt petar på med sitt hantverk.
INTE BARA NÖJE
Hur trevligt det än är så finns det en annan, allvarligare, dimensionen också. Det som stickas och virkas här går nämligen till verkligt behövande i Kongo.
Gunilla Lillhager berättar.
– Våra handarbeten läggs tillsammans med andra prylar i vacuumpåsar som i sin tur läggs i banankartonger som går till insamlingsenheten för vidare transport till Kongo.
– Ett paket kan innehålla mössor, tröjor, sockor, filtar, kroppsstrumpor för småttingar, sydda blöjor, frottéhanddukar, tvål…
– Vi brukar skicka iväg två-tre kartonger per termin. Det känns meningsfullt.
FORTSÄTTER
Verksamhet alltså alla torsdagar under terminerna. Och även om det här året börjar gå mot sitt slut så fortsätter stickeriverksamheten även nästa år.
– Absolut. Vi kör ingång igen i januari. Och fler är väldigt väldigt välkomna. Vi har det så trivsamt i vår lilla grupp. Fikar, pratar, handarbetar… Och så vet vi ju också att våra alster går till välgörande ändamål.
Ett tiotal kvinnor är just nu engagerade i caféverksamheten.
Rolf Johnsson
