Sommaren avslutad och hösten har gjort sitt intåg. Det betyder att de ”vanliga” söndagarna har tagit plats igen i veckoschemat.
Visst finns det något tryggt i att i söndagarna rullar på igen lite som vanligt. En slags stabil grund som rundar av veckopulsen.
Efter en på många sätt underbar sommar, toppad med en församlingsdag (helg) i Uskavi som lockade 180 deltagare, så var det alltså dags igen för en ordinarie söndag i Betel.
Allt drar igång
Det här är den tid på året då allt drar i gång igen. Många är laddade och ser fram mot hösten. Och den kommer i Betels fall att bli minst sagt välmatad.
Runt några hörn väntar stora sång- och musikupplevelser, kyrkolokalens 150-års firande, med mera. Mera om det länge fram.
Men nu var det alltså söndag och återseende efter sommaren. Söndagsskolan drog igång och på gudstjänsten, där Betelherden för övrigt stod för både sång, musik och predikan, lyftes budskapet om att vi alla är ett i Kristus.
Brödsbrytelsen efteråt var mycket värdig och många ville tända böneljus på de två stationerna.
Fikatrivsel och rekordbön
Apropå böneljus. I sin predikan kastade pastorer Magnus ut frågan om någon visste hur länge världens längsta bönemöte pågick?
Ingen visste. Men svaret var imponerande – långt över 100 år. Vissa källor säger 110 år, andra 130. Men Magnus retoriska fråga var tänkvärd:
– Hur slutar man ett sånt bönemöte?
Det mötet började för övrigt 27augusti 1727 i regi av herrnhutarna (väckelserörelse) i staden Herrnhut i Tyskland. 24 män och 24 kvinnor turades om att be en timma var varje dygn, så att bönen aldrig tystnade.
Andra som bett länge är Franciscanersystrar i USA som började be 1878 och höll stafetten igång i 140 år.
Inte som myrorna och elefanterna
Sedan lyfte pastor Magnus fram att vi alla är ett i Kristus.
– Här är det inte som i ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, där en av fyra ska bort. Här passar alla in, även den som inte har ”rätt” åsikter. Det betyder inte att alla är lika utan att även olika är ett med Jesus.
Vid kyrkkaffet efteråt var det glad stämning och extra brett fikautbud. Och vid ett av kaffeborden satt OAS-grupp åtta och gjorde planeringen för sin kommande vecka. Det om något är väl ett tecken på att allt är inne i normala gängor igen.
Rolf Johnsson
